Poesitajm..
Ett fjärran ljus?
Såg solen gå ner bortom fjärran horisont
Smälte in och försvann som en ofrivillig kamelont
Inte ens skuggan av nyhet på min kärleksfront
Tog min tillflykt till fjärran länder
I hopp om att kunna ta ödet i egna händer
i en dröm om en välsignelse ödet sänder
Vandrade runt i en natt så ljum
Spritruset gjorde min personlighet skum
Plötsligt befann jag mig i ett stort tomrum
I detta började jag gråta
Tårarnas kanaler gjorde mina kinder våta
En känsla av att ödets synder inte skulle förlåta
Plötsligt kom jag till en insikt
Spriten hade mina sinnen svikt
Och sig åt den mörka sidan vigt
Sökte efter en annan väg att mina känslor besinna
Men utan vägvisare var den svår att finna
Den väg där jag skulle komma åter och vinna
I fjärran såg jag ett sällsamt ljus
Så stillsamt liksom vågornas brus
Kanske var denna vägen till frid i sinnenas hus.
//////////////////////////////////////////////////
Min största skatt:
Låg och chilla på stranden
Jag var så lycklig att jag fann den
När vi lämnat lätta spår i sanden
Hon hade visat sig i all sin skönhet och prakt
Som ett ypperligt bevis på ödets goda makt
Nu dansa vi genom skymningen i en unison takt
Duka upp en filt under månens klara sken
Sandkorn på bara ben
Händer som smeker över hud så len
Det var en afton full med glädje och skratt
Dina ögon och ditt leende var min största skatt
Och de uppfyllde mitt sinne denna förtrollande natt
Älskade till stearinljusens brinnande sken
Vår kärlek var så sann och så ren
En stund att minnas tillbaka sen
De var en natt både ljum och het
Så förtrollade likt en evighet
Det var en av de bästa jag vet
Somna stilla till ditt leende
Ett av ödets bästa skeende
En känsla evigt etsad i mitt inre seende.
// Mastern
