Absinth Allstars - några sköna lirare

Efter några timmars oinspirerat skolarbete med Tusse Batong, så kom jag hem och fick direkt ett samtal från min fader som ville spela tennis.. snabba ryck således men det var kul å spela tennis igen så dagen började bra.

Sen fick jag på ett rätt smärtsamt sätt erfara skillnaden mellan plastvänskap och äkta vänskap. Det bedrägliga med chattprogram som MSN och liknande är ju att man snackar mer med vissa personer som man egentligen aldrig umgås med än vad man gör med sina vänner.. Så därför inbillar man sig att man sig vänskap som inte finns på riktigt. HotShot var/ är ett tydligt exempel på detta.

För med största sannolikhet maler jag betydligt mer med henne på en vecka än vad jag gör med Chewie eller RockStar som ändå är mina närmaste vänner.

Men av att mala loss med människor i diverse chattprogram lär man sig uppenbarligen inte mycket om deras innersta väsen, för även om man får allt i skrift så blir det bara abstrakta tankar och inte någon naturlig avläsningsförmåga.

Och det var det som hände idag. För Hotshot hade åkt till stan och varit i Danmark och handlat alkohol med en väninna. så ringde de ner mig till parkeringen vid St: Nicolai. Så frågade jag vad de skulle göra och de svarade att de skulle till Väla och äta på något Wokställe. Så föreslog jag att de kunde komma förbi mig istället och äta lite fläskfilé så vi kunde snacka loss över en bit mat. Så var de helt negativa och skulle minsann iväg fort som fan.

Då tänkte jag att någon jävla måtta får det vara greppade min mobil och drog tillbaka deras inbjudan till festen den 27e med motiveringen att om de inte uppskattade mitt sällskap fanns det ingen anledning för mig att underhålla dem genom att arrangera fester.


Sen ringde jag min mentor i såna här frågor Direktören..

Han fastslog två saker:

• Att det var helt fel att av mig att ta åt mig som jag gjorde, eftersom det inte har varit någon riktig vän som hade dissat mig.. 30 minuters böleri/bitterhet var okej, men allt däröver var onödigt och kontraproduktivt 
• Att det var helt rätt att dra in inbjudan. Ska det vara något ska motparten också vara beredd att satsa lite

De synpunkterna känns så här i efterhand spot on...

Avslutande reflektioner: Den här dagens händelser har lärt (eller snarare fört upp i mitt medvetande) ett viktigt faktum. Att man behöver människor med olika roller i ens liv, och att det inte alltid är den närmaste vännen som är den bäste att vända sig till exempel:

• Min spontana känsla var att jag skulle vända mig till Direktören å snacka ut för vägledning... Ser man bara till vänskapsband, hade Chewie eller RockStar varit mycket naturligare att ringa då de är närmare vänner (Inget ont om Direktören, han ser jag också som en vän)
• Att det kan vara sjukt givande med input utifrån så länge man tar den för vad den är. Av att snacka på MSN med HotShot har jag fått sjukt mycket lärdomar om mig själv och hur andra människor fungerar. Lärdomar som jag aldrig hade kunnat få av att bara diskutera sakerna med mina närmaste vänner, då täta vänskapsgrupper tenderar att vara dåliga för kreativiteten och förmågan att få ny tankar och nya spår. Men till att umgås fungerar vi uppenbarligen sämre. Ska man då säga upp bekantskapen, eller utveckla den rollen som fungerar och ta den för vad den är. Det sistnämnda låter bäst.

Slutligen kan man ju alltid diskutera huruvida det är rätt eller fel att brusa upp i såna här situationer eller om man ska hålla sig lugn och tänka igenom vad man gör. Jag tror att en mix är det bästa. Lägger man för mycket band på sig själv, blir man som en tryckkokare inombords, om man å andra sidan brusa upp och slänger obsceniteter till höger och vänster rasar ens popularitet i botten.  På något sätt känns det som bäst att föra fram sina egna känslor utan att skuldbelägga motparten. En känslig men essentiell konst som är svår att bemästra...

// Mastern