Absinth Allstars - några sköna lirare

Torsdagens utgång med 1744 kan sammanfattas som "Inte alls med i matchen" Dansandet kändes stelt och interaktionerna med omgivningen var helt frånvarande... Det som var roligt att se var dock att 1744 sken upp en del för att kompensera för undertecknads totala brist på engagemang men det hjälpte föga...

En rätt sjuk sak hände när jag kom hem.. Var speedad och börja spela data.. lagom till sjusnåret kom jag på att jag hade ställt klockan på nio för å hinna till skolan...  och som vanligt i dylika situationer, när man vet att sömntiden är för knapp kan man inte sova alls...  Nåväl det scenariot har hänt förut, den sjuka saken var att jag börja läsa en skolbok för att somna till... men istället var jag klarvaken och läste 70 sidor på de två timmar som återstod...

Efter skolan var det dags för tenniscomeback mot farsan.. pga den groteska sömnbristen såg jag suddigt som fan (24 timmars vakenhet motsvarar 0,8 promille... 0,8 promille känns bättre dock) farsan hade dock skadat knäet så måste varit den sämsta matchen någonsin (en som inte kunde springa och en som såg suddigt).. Till slut vann jag dock med 6-3 4-0

sen blev det några futtiga timmars sömn sen samlades gänget med lite nya förmågor för en runda flaskdejting... Baloo drog med en ny förmåga med smeknamnet "J1"  som visade sig vara en helt rubbad absinthsvepare... han lyckades med den något obehagliga bedriften att dra en 10a absinth vilket givetvis fick igång undertecknad också...

När absintflaskan var tom (den var tack och lov ganska tom redan före J1-s ankomst) så bar det av till stan... Väl där skingrades folket åt alla håll så vi hade föga nytta av de kvinnliga förstärkningar (ledda av Mrs. Andersson) som hade förgyllt förfesten...

Väl inne på tivvan så var det jag och Rockstar kvar... Jag med en omåttligt överdriven promillehalt och Rockstar nästintill spiknykter (han gillar inte min soffa och brukar köra hem) Det gick som väntat... jag var gurkfull utan att för den delen hålla Baloo nivå på kraven (fick ändå till det senast i augusti och brukar dröja rätt länge innan träsktrollen blir intressanta) medan Rockstar var ganska passiv... I vanliga fall brukar jag gnälla på denne stjärnas passivitet,  men i ärlighetens namn hade jag inte gjort mer om rollerna varit de omvända...

Hur som helst.. på vägen tillbaka från tivvan höll vi några evighetslånga filosofiska samtal om livet som man gör ibland... dessa var våra slutsatser

• Jag propagerade ganska kraftigt för att min brorsa inte är psykopat utan bara har känslomässiga problem... Detta grundade jag på att den klassiska bilden av en psykopat är som i "Dexter" de vill säga en person som kan manipulera andra utan å känna någonting själv.... Min uppfattning är att min brorsa inte har dessa färdigheterna samtidigt som han egentligen inte vill så illa som det verkar... Men visst lite träning för hans EQ (emotionella intelligens) hade inte skadat... inte för att jag har jättehög (tar ofta känslomässiga beslut på logiska antaganden)  utan för att en viss grundnivå alltid är önskvärd (jag klara i alla fall 100 i EQ när vi testa oss online, att jämföra med 136 i IQ) för EQ test http://www.queendom.com/tests/access_page/index.htm?idRegTest=1121 
  IQ test  http://www.illvet.se/htm/IQTest/sv/index.html
• Jag och Rockstar kom fram till att Chewbacca hade tjänat så sjukt mycket på att släppa loss med sitt känsloliv lite mer...  När han väl gör detta är han till det närmaste ett geni och han är mästerlig på att ge folk känslomässiga insikter genom att låta de komma fram till dem själva.. De få gånger han väl släpper till brukar det som sagt sluta lyckligt men för undertecknad är det ett mysterium hur han tänker och känner ibland... oavsett vilket toppa han nästan EQ testet genom att pricka in 135 och det är en beskrivning som stämmer väl på hur han hanterar sina vänners och sina egna problem..
• avslutningsvis filosferade vi över ett SMS från en person som tidigare vara ecstasymissbrukare.. Enligt denne hade E aldrig gjort hans kropp något ont men förstör hans känsloliv så att han aldrig kände någonting överhuvudtaget... Detta var fascinerande av två orsaker... Fastän vi knappast kan räknas till storkonsumenter av denna vara (2 gånger i karriären för undertecknad) kändes skrämmande mycket av tomheten igen... Den senaste starka känsla jag kan förnimma var den kollosala prestationsångest jag hade på Magaluf som höll på att bryta ner mig fullständigt och medförde knappheten i ragg (en ful danska på två veckor)...  I övrigt var väl min senaste starka känsla en saknad av exflickvännens kärlek, som mestadels ledde till omotiverade utspel på fyllan som kosta mer än de smaka.. Den känslan släppte ju dock till slut, även om det var senare än önskat... På sätt och vis skräms jag nästan mer över tomheten som följt denna känsla men förhoppningsvis ska denna lämna utrymme för annat på sikt
• Det andra anmärkningsvärda med SMS-et var att jag uppfattade den berörda personen som en mycket stabilare och bättre vän nu, än när han var ung.. När han var ung så kunde hans humör vända snabbt och man kunde åka på box... Såna vänner får en alltid att vara på helspänn... I nuläget känns det från mitt perspektiv som att han utstrålar ett självförtroende och lugn som jag sällan kan känna... men visst några fördelar ska det väl ha att inte känna särskilt mycket överhuvudtaget..
• Sen funderar jag lite över i vilken grad man verkligen kan påverka vad man själv känner... jag har på sistone försökt se mina vänner genom ett positivt raster (se bland annat http://absinthallstars.blogg.se/2008/september/nagra-hyllningar.html) Jag hoppas verkligen att den grundinställningen till livet hjälper eftersom jag vill vara den som hjälper istället för stjälper..

// Mastern