Glassigt jobb och heta dueller...
Häromdagen var jag på det glassigaste jobbet jag någonsin satt min fot på... som tyckare i en marknadspanel... Ämnet vi skulle tycka till om.. (Köttmarknaden och dessa olika varumärken) var totalt ointressant, men glid till max att få 500 spänn och gratis baguetter för att bara sitta vid ett bord och delge sin åsikt i två timmar...
Som säkert var tanken med det hela var det en väldigt mixad grupp av människor som utgjorde panelen av sammanlagt åtta själar... bland annat en vegan som hade konverterat till att äta kött, men inbilla sig att det bara var i Sverige som djuren inte plågades i onödan, samt en nationalist som insisterade på att det skulle vara nordiskt kött för att stödja vår inhemska marknad...
En rätt lustigt detalj var att en av deltagarna kände igen mig och hävdade att vi hade varit klasskamrater på lågstadiet, och sen hade hon flyttat... Jag satt å fundera för mig själv hur fan det är möjligt att känna igen någon om man senast sågs när vederbörande var 10 bast och kom fram till att det går inte...
Så den troliga förklaringen var hon hade spanat runt efter gamla klasskamrater på fejan och därmed kunde lista ut hur jag såg ut i nutid...
Tidigare idag var det gymmet med Chewie och 1744, sen bar det hem till mig för att käka (jag bjöd på maten) och städa... Städningen var nödvändigt med tanke på att kvinnobesök stod på agendan...
Dagens hedergäst var Hot Shot... mot en så het lirare hade det kunnat tänkas finnas underlag för heta dueller, både i X-boxen och annorledes... I Xboxen var hon dock kass och skylde på att hon bara var bra på guitarhero på ps2. (som jag alltid får stryk i av bjuvsligan hemma hos JB) och någon annan het duell än Xboxen... fanns det visst inte så mycket intresse för..:P
Kvällens episod fick mig annars å tänka på liknelsen med katten och snöret... de vill säga det som man åtrår mest är det man är precis utom räckhåll att få... Är någonting för långt borta blir det en vag skymt i horisonten och är det för nära och för lättfångat, mister det en del av sin dragningskraft....
Oavsett vilket är jag glad att jag försöker.... Förstår mig inte på folk som bara kan se chanserna glida iväg utan att någonsin hugga och försöka greppa dem.. snacka om att man hade haft ångest då efteråt...
Döma fotboll i morgon bitti och sen fylleslag med allstars på kvällen... Det sistnämnda hade vi tänkte slå till med rejält med folk, men rekryteringen har gått trögt... Ingen större förlust dock...
// Mastern
Som säkert var tanken med det hela var det en väldigt mixad grupp av människor som utgjorde panelen av sammanlagt åtta själar... bland annat en vegan som hade konverterat till att äta kött, men inbilla sig att det bara var i Sverige som djuren inte plågades i onödan, samt en nationalist som insisterade på att det skulle vara nordiskt kött för att stödja vår inhemska marknad...
En rätt lustigt detalj var att en av deltagarna kände igen mig och hävdade att vi hade varit klasskamrater på lågstadiet, och sen hade hon flyttat... Jag satt å fundera för mig själv hur fan det är möjligt att känna igen någon om man senast sågs när vederbörande var 10 bast och kom fram till att det går inte...
Så den troliga förklaringen var hon hade spanat runt efter gamla klasskamrater på fejan och därmed kunde lista ut hur jag såg ut i nutid...
Tidigare idag var det gymmet med Chewie och 1744, sen bar det hem till mig för att käka (jag bjöd på maten) och städa... Städningen var nödvändigt med tanke på att kvinnobesök stod på agendan...
Dagens hedergäst var Hot Shot... mot en så het lirare hade det kunnat tänkas finnas underlag för heta dueller, både i X-boxen och annorledes... I Xboxen var hon dock kass och skylde på att hon bara var bra på guitarhero på ps2. (som jag alltid får stryk i av bjuvsligan hemma hos JB) och någon annan het duell än Xboxen... fanns det visst inte så mycket intresse för..:P
Kvällens episod fick mig annars å tänka på liknelsen med katten och snöret... de vill säga det som man åtrår mest är det man är precis utom räckhåll att få... Är någonting för långt borta blir det en vag skymt i horisonten och är det för nära och för lättfångat, mister det en del av sin dragningskraft....
Oavsett vilket är jag glad att jag försöker.... Förstår mig inte på folk som bara kan se chanserna glida iväg utan att någonsin hugga och försöka greppa dem.. snacka om att man hade haft ångest då efteråt...
Döma fotboll i morgon bitti och sen fylleslag med allstars på kvällen... Det sistnämnda hade vi tänkte slå till med rejält med folk, men rekryteringen har gått trögt... Ingen större förlust dock...
// Mastern
Kommentarer
Trackback
