dåliga förutsättningar för bolljakt, överdriven harmoni, ny officiell vikt
De senaste dagarnas idrottsliga bedrifter kan sammanfattas med osedvanligt dåliga förutsättningar för bolljakt!
I torsdags gestaltade det sig i att jag och Chewie var på gymmet och tog det ganska "lugnt" så att jag skulle palla med fotbollen sen... Men efter passet satt jag i bastun en halvtimme och sega ut mig till max, vilket gjorde mina prestationer på fotbollsträningen än mindre sevärda än vanligt.
Fredagen inledde jag med ett besök på Solarieöarna i en halvtimme, för att sen åter besöka gymmet med Chewie, innan det var dags för fredagsinnebandyn... Efter denna uppladdning var jag halvt avliden redan när jag äntrade planen vilket inte förbättrade mitt spel direkt... eller på något sätt förbättrades det; eftersom jag var för seg för att springa stod jag som en stor bromskloss nära eget mål, och sköt undan bollen hela tiden. Även om denna taktik låter tråkig så var den synnerligen effektiv eftersom jag vann på den hela tiden (den jag spelade med fick springa istället)..
Värt att nämna är att JB sponsrade med en bunke gratismat från jobbet... Sånt uppskattas!
Sen blev det drickande i enlighet med alkoholprofilens policy de vill säga en ganska svag grogg i timmen, i några goda vänners lag... Denna metodik har fungerat väl för undertecknad och sett till att hålla mina tendenser till fyllebitterhet i schack..:)
Sen ville Pirat ha med mig och Chewie till "Bara Rock"... Väl där insåg jag och Chewie att det kanske inte var så kul å sitta i en stor nästintill tom lokal och spana på skabbiga rockbrudar, så vi stack till Crom istället... Där var det första vi skådade ett slagsmål vid entrén... Efter det konstaterade vi att det var gott om fint småvilt, dessa kom dock undan i natt...
För efter att ha hälsat på några bekanta (som dock var askalas, och därmed inte jättegivande att prata med) så satte vi oss ner vid ett bord, tog vars en cider och började babbla.. Det snacket flöt på som fan så tiden bara rann iväg och 1½ timme snackande senare stängde placet...
En remarkabel sak på Crom var dock min sinnesstämning.. Det var fullständigt harmoni typ.. Annars brukar man ha någon av följande sinnestämningar
1: Den riktigt uppåt, allt flyter stämningen
Det här är ju symboliken hos en bra kväll.. Man trivs verkligen och får ofta sin omgivning att trivas också... Perfekt men inte så jävla vanligt
2 Prestationsångestkväll
Man vill synas, bli älskad, plocka snyggare brudar än polarna, med mera men bitarna hänger inte ihop.. När man försöker göra någonting, bara för att man ska ha gjort någonting istället för att det verkligen är det man vill, blir det alltid pannkaka av hela skiten, och man känner tomheten och brist på värde... mycket vanligare än ettan...
Givetvis föredrar jag en riktigt lyckad kväll istället för att bara känna harmonim men eftersom tvåan är mycket vanligare än ettan, så är harmoni ändå på den positiva skalan...:) (Sen finns ju alternativet att gå ut helt nykter som är bra i teorin men skittråkigt i praktiken! )
Sen har jag den senaste tiden fått väldigt många insikter om mig själv och mina drivkrafter, men den som är intresserad av detta kan höra av sig på MSN eftersom det är svårt att beskriva i en enkelriktad kommunikation utan förtydliganden...
Slutligen: När jag vägde mig i morse vägde jag 88 och kan därmed titulera mig "80 kilosklubben" igen vilket alltid är nice.. Troligtvis berodde viktfallet mestadels på dehydrering, men man får ju vara smart och ange officiell vikt när den är som lägst..:)
// Mastern
I torsdags gestaltade det sig i att jag och Chewie var på gymmet och tog det ganska "lugnt" så att jag skulle palla med fotbollen sen... Men efter passet satt jag i bastun en halvtimme och sega ut mig till max, vilket gjorde mina prestationer på fotbollsträningen än mindre sevärda än vanligt.
Fredagen inledde jag med ett besök på Solarieöarna i en halvtimme, för att sen åter besöka gymmet med Chewie, innan det var dags för fredagsinnebandyn... Efter denna uppladdning var jag halvt avliden redan när jag äntrade planen vilket inte förbättrade mitt spel direkt... eller på något sätt förbättrades det; eftersom jag var för seg för att springa stod jag som en stor bromskloss nära eget mål, och sköt undan bollen hela tiden. Även om denna taktik låter tråkig så var den synnerligen effektiv eftersom jag vann på den hela tiden (den jag spelade med fick springa istället)..
Värt att nämna är att JB sponsrade med en bunke gratismat från jobbet... Sånt uppskattas!
Sen blev det drickande i enlighet med alkoholprofilens policy de vill säga en ganska svag grogg i timmen, i några goda vänners lag... Denna metodik har fungerat väl för undertecknad och sett till att hålla mina tendenser till fyllebitterhet i schack..:)
Sen ville Pirat ha med mig och Chewie till "Bara Rock"... Väl där insåg jag och Chewie att det kanske inte var så kul å sitta i en stor nästintill tom lokal och spana på skabbiga rockbrudar, så vi stack till Crom istället... Där var det första vi skådade ett slagsmål vid entrén... Efter det konstaterade vi att det var gott om fint småvilt, dessa kom dock undan i natt...
För efter att ha hälsat på några bekanta (som dock var askalas, och därmed inte jättegivande att prata med) så satte vi oss ner vid ett bord, tog vars en cider och började babbla.. Det snacket flöt på som fan så tiden bara rann iväg och 1½ timme snackande senare stängde placet...
En remarkabel sak på Crom var dock min sinnesstämning.. Det var fullständigt harmoni typ.. Annars brukar man ha någon av följande sinnestämningar
1: Den riktigt uppåt, allt flyter stämningen
Det här är ju symboliken hos en bra kväll.. Man trivs verkligen och får ofta sin omgivning att trivas också... Perfekt men inte så jävla vanligt
2 Prestationsångestkväll
Man vill synas, bli älskad, plocka snyggare brudar än polarna, med mera men bitarna hänger inte ihop.. När man försöker göra någonting, bara för att man ska ha gjort någonting istället för att det verkligen är det man vill, blir det alltid pannkaka av hela skiten, och man känner tomheten och brist på värde... mycket vanligare än ettan...
Givetvis föredrar jag en riktigt lyckad kväll istället för att bara känna harmonim men eftersom tvåan är mycket vanligare än ettan, så är harmoni ändå på den positiva skalan...:) (Sen finns ju alternativet att gå ut helt nykter som är bra i teorin men skittråkigt i praktiken! )
Sen har jag den senaste tiden fått väldigt många insikter om mig själv och mina drivkrafter, men den som är intresserad av detta kan höra av sig på MSN eftersom det är svårt att beskriva i en enkelriktad kommunikation utan förtydliganden...
Slutligen: När jag vägde mig i morse vägde jag 88 och kan därmed titulera mig "80 kilosklubben" igen vilket alltid är nice.. Troligtvis berodde viktfallet mestadels på dehydrering, men man får ju vara smart och ange officiell vikt när den är som lägst..:)
// Mastern
Kommentarer
Trackback
